En parstuga består av två rum, stugor, en åt vardera hållet och däremellan en kammare med förstuga. Den ena stugan, vardagsstugan, var det bebodda rummet och fungerade som kök. Den andra stugan, ”storstugo” eller ”klästugo” användes bara vid festliga tillfällen. Här förvarades gårdens finkläder och linneförråd.

Nygårds parstuga har stått i Linghed där Slånggårdarna låg, och är troligen byggd i början av 1700-talet. Troligen hade den då bara en våning. Övervåningen kan ha tillkommit i början av 1800-talet då välståndet ökade.

Parstugan köptes av Nygårds Britta för 800 kronor, den summa som blev över efter insamlingen till Gustav Vasa-monumentet i Prostparken 1920. I köpebrevet fanns ett förbehåll att den skulle placeras i närheten av kyrkan.
1928 monterades den ned och transporterades på en hel rad hästdragna vagnar under pompa och ståt och med spelmän på vagnarna. Året efter var den uppbyggd vid Gammelgården.

Storstugan har omfattande väggmålningar, utförda av Hans Ersson Enman, troligen beställda till ett bröllop i gården 1766. De är gjorda före det egentliga dalmåleriets tidsperiod och visar stilmässigt släktskap med Gästriklands och Hälsinglands barockstil.
Det tyder på att man här i socknen tidigt lät utsmycka sina boningshus, och att barockens mönsterformer levde kvar.

Hans Ersson Enman var född i Enviksbyn men flyttade vid giftermålet till sin hustrus hem i Nordanrog, Bjursås. Av Enmans bevarade målningar finns, utöver denna, en interiör på Dalarnas museum och flera målade tak och kistor har privata ägare.

I köpet ingick även ett tiotal föremål som ansågs intressanta, däribland ett bemålat skåp, en vagga och ett par skridskor. Det tidsenliga möblemanget i övrigt har tillkommit i takt med att samlingarna utökades, mest genom gåvor men även genom inköp.